Nya gränsvärden diabetes

Ingen av de metoder som används för att diagnostisera diabetes identifierar alla personer med ökad kardiovaskulär risk på grund av nedsatt glukosmetabolism. Således ersätter diagnostiska metoder inte varandra, men identifierar delvis olika grupper med ökad, men ibland något annorlunda kardiovaskulär risk [10, 18, 20].

Diabetes har värden som innebär kraftigt höjd risk för komplikationer.

Generellt sett uppnås den största chansen att identifiera personer med diabetes med hjälp av OGTT [19, 21]. Det finns uppenbara WHO-krav på att de metoder som används för diagnos överensstämmer med den internationella referensen [10]. Detta kräver kontinuerlig extern kvalitetssäkring av de analysverktyg som används. Till exempel kräver fastningstester minst 8 timmar på tom mage [22], och att stress och akut sjukdom, fysisk aktivitet och kostintag påverkar glukosmätningar, men inte HBA1C [18].

Variabiliteten i glukosprovtagning, särskilt i OGTT, är ganska hög, till skillnad från HBA1C, som är stabil för upprepad provtagning. När det gäller dysglykemi i allmänhet, mätt som förekomsten av IGT eller diabetes, är variationen inte så stor. I 93 procent av fallen bekräftades onormal glukosomsättning med upprepad OGTT [24]. Matintag och fysisk aktivitet påverkar glukosmätningar, inte bara en direkt koppling till mat eller aktivitet.

Lågt kolhydratintag dagen före OGT innebär att glukosnivåerna efter måltid stiger avsevärt [25]. Fysisk aktivitet bör vara rutinmässig för patienten samtidigt, och dessutom bör nuvarande mediciner och eventuell infektion uppskattas. Eftersom blodsockernivån vanligtvis sjunker kontinuerligt 2 timmar efter glukosintaget måste provtagningen utföras inom 5 minuter så att felvärdet inte registreras [10].

HbA1c-nivån återspeglar den genomsnittliga glukosnivån under överlevnaden av röda blodkroppar, vilket vanligtvis är lite över några dagar. Vid kortvarig överlevnad för erytrocyter eller i en stor andel nybildade erytrocyter blir HBA1C låg, och motsatsen ses med förlängd erytrocytöverlevnad. Hemoglobinopatier kan påverka både överlevnaden av röda blodkroppar och analysen av HBA1C, och det mesta av hemoglobinet måste vara HBA för att få rätt analysresultat.

För en sammanfattning, se bevis. 1. En översyn av National Council on National Health Guidelines från det säger att det är motiverat av riktad screening av personer som har en ökad risk att utveckla typ 2-diabetes [27]. Förekomsten av diabetes är högre bland vita europeer, och en ökad kropp av diabetes observeras också vid ett lägre BMI, vilket också påverkar indikationen på riktad screening [28].

Det är också viktigt för vården att regelbundet övervaka glukosnivåer bland personer med tidigare graviditetsdiabetes, IFG, IGT eller förhöjd HBA1C och bland patienter som behandlas med läkemedel som potentiellt har glukosnivåer, såsom kortison eller kraftfull viktökning, såsom vissa psykoaktiva medicin. Behandlingsmål under det senaste decenniet har fokuserat på individuella behandlingsmål.

De värden som ska sökas bestäms av en enskild patients riskprofil, med hänsyn till bland annat koordinater, sjukdomens varaktighet och förväntad livslängd. Behandlingen ska vara individualiserad och ha ett multifaktoriellt fokus. Förslag på lämpliga behandlingsmål ges i tabell 2. För glukosbehandling är målet att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar och mikrovaskulära komplikationer och förbättra livskvaliteten.

När det gäller makrovaskulära komplikationer fanns det tills nyligen bara en studie, ukpds-studien i Storbritannien, som visade att mer intensiv glukossänkande behandling under i genomsnitt 10 år. till mindre intensiv behandling. De deltagande patienterna var överviktiga med nydiagnostiserad diabetes, där metforminbehandling började strax efter diagnos [31, 32]. Dessutom har pioglitazon visat en skyddande effekt för kompositen, men ett sekundärt mått på kraftdöd, hjärtinfarkt och stroke [33].

Studier där mycket intensiv glukossänkande behandling har givits till patienter med långvarig diabetes och dålig glukoskontroll påverkar våra behandlingsrekommendationer. I dessa studier observerades ingen positiv effekt [29, 34] eller ännu fler makrovaskulära händelser [35] av intensiv behandling jämfört med standardbehandling. I subanalysen sågs att negativa händelser uppträdde främst hos patienter med tidigare kända hjärt-kärlsjukdomar eller njursjukdom.

Hos patienter utan tidigare kända kardiovaskulära sjukdomar observerades emellertid en minskning av kardiovaskulära händelser [35, 36]. Som ett resultat av dessa studier har våra behandlingsriktlinjer sammanfattats av det faktum att vi måste tillhandahålla intensiv glukossänkande behandling, helst med metformin, vid diagnos eller vid sjukdomsuppkomsten. Vid långvarig diabetes och befintliga komplikationer bör behandlingsmålen vara mindre intensiva.Under de senaste två åren har tre studier publicerats om komplementär behandling av antingen empagliflozin, liraglutid eller kanagliflozin för diabetespatienter med tidigare känd hjärt-kärlsjukdom.

Studier visar en minskad risk för nya kardiovaskulära händelser, även efter många års diabetes och dålig diabeteskontroll []. Dessa studier har ändrat prioriteringen av National Drug Treatment Council för patienter med dessa komplikationer till prioriterad grupp 3 [27]. Grunden för behandlingen under dessa tillstånd är att ge livsstilsråd, särskilt när det gäller rökning, fysisk aktivitet och kost.

Dessutom bedöms den totala risken för hjärt-kärlsjukdom hos patienten, och vid behov initieras blodtryck och lipidsänkning. Dessa åtgärder är också grunden för etablerad diabetes. Det bästa vetenskapliga stödet för att minska risken för kardiovaskulära skyddsåtgärder finns i IGT []. Om kostomstrukturering inte fungerar, ges insulin eller metformin också, och då kan det variera i landet, oavsett om du får specialiserade gravida kvinnor.

Och det positiva är att om du normaliserar blodsockernivån minskar risken för att få en stor bebis, graviditetsförgiftning och föder med kejsarsnitt. Cirka 50 procent diagnostiserades med graviditetsdiabetes och utvecklade typ 2-diabetes inom tio år. Men med de nya riktlinjerna är barnets storlek i rampljuset. Och ingen vet hur många mödrar eller barn i detta avseende som får typ 2-diabetes senare i livet.

Men vår unika databas med de olika nationella hälsoregistret i Sverige kommer att ge oss möjlighet att följa mödrars och barns hälsa, säger Helena Fadl. Tidigare hade en till två procent diagnostiserats med graviditetsdiabetes.

Utöver alla bekräftade fall med typ 2 diabetes uppskattar nya befolkningsstudier att ungefär – har typ 2 diabetes utan att veta om det (odiagnostiserad diabetes) och lika stort antal lider av ett tillstånd som kallas ”förstadium till typ 2 diabetes” (pre-diabetes).

Klinikerna som har beslutat att anta de nya riktlinjerna återspeglar mycket mer, på vissa ställen tre gånger så mycket, på andra ställen tio gånger så mycket. Det faktum att det skiljer sig så mycket beror delvis på vilken screeningmetod som används idag och vilken som användes tidigare. Men Helena Fadl och hennes forskargrupp kommer att ta reda på det. De fick nyligen 18 miljoner kronor i bidrag från Vetenskapsrådet för att ta reda på vad effekterna av de nya riktlinjerna är.