Syre i atmosfären över tiden
En film om kunskap om syrebrist i Östersjön-varför finns det syrebrist och vad betyder det för havsmiljön? Källa: SMHI. Syretillförsel till djupt vatten kan endast ske genom tillförsel av nytt vatten eller vertikal blandning. I områden med dålig vattencirkulation kan syre i djupt vatten ta slut helt. När syret har tagit slut fortsätter nedbrytningen av det organiska materialet av bakterier som använder sulfat, såsom syrekällan och svavelväte.
Vätesulfid är giftigt för alla högre organismer, och vid höga nivåer leder det till död botten. I stället för att specificera svavelvätehalten används i många fall termen "negativt syre", vilket motsvarar den mängd syre som kommer att finnas tillgänglig för oxidation av svavelvätskan.
En ny forskningsstudie avslöjar vid vilken tid i Jordens historia som syret i atmosfären började öka.
Syrebrist i Östersjön - i de vattenmassor som länge har isolerats från ytan finns det ingen ny brist på syre och svavelväte. I vissa Bohuslänska fjordar, i södra Kattegatt och i Östersjön hindras vattenutbytet av ett mer eller mindre konstant salthalt. Djupt vatten i dessa områden ersätts sällan och kan vara stillastående under långa perioder. Långa perioder av stagnation börjar ofta med en stark vattenutbyte.
Det nedre vattnet ersätts sedan av saltare syrevatten från Skagerrak och Nordsjön. Sedan installeras ett starkt saltlager, vilket gör det svårt att byta vatten under lång tid. Forskare från Göteborgs universitet kan nu hitta en ny möjlig, icke-biologisk väg för bildandet av syre från svaveldioxid. Molekylen finns i atmosfären på många himmelska kroppar, och stora mängder kan uteslutas under vulkanutbrott.
När en svaveldioxidmolekyl utsätts för strålning från till exempel solen med en viss mängd energi kan molekylen joniseras upp till två gånger plus en laddning. Då kan den ta en linjär form med två syreatomer i rad och svavel på ena sidan. Atomer byter plats i en molekyl - i dubbel jonisering betyder två elektroner som ingår i bindningen av en molekyl vanligtvis att vinklarna mellan atomer i en molekyl förändras.
Den stora syresättningskatastrofen, då atmosfären började fyllas med syre för cirka 2,5 miljarder år sedan.
Men i det här fallet inträffar så kallad roaming, det vill säga atomerna byter plats och molekylen får en helt ny form, säger Mons Wallner, fysiker i fysik. Denna kurs kan förklara hur syre bildades i atmosfären på flera av Jupiters månar, såsom IO, Europa och Ganymedes, trots frånvaron av biologiskt liv. Illustrationen visar vad som händer när en svaveldioxidmolekyl joniseras och så kallad roaming inträffar, det vill säga atomer ändrar sin plats i molekylen.