Lag om glasögonbidrag

Det betyder också rätten till en säker uppfostran. Dessa ansträngningar innebär att trots att barn föds med olika förhållanden gör vi vårt bästa för att ändå ge alla barn en bra chans i livet, en bra uppfostran och möjligheter att bli vad de vill och uppnå sina drömmar. Synfel är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna hos barn, så vanliga att vi ibland glömmer att det är ett funktionshinder.

Det nationella rådet för hälsa och Social trygghet antar att en procentandel av alla barn i åldern 15 behöver glasögon. Det handlar om vart åttonde barn. Oförmågan att se korrekt är inte bara ett hinder för att lära sig läsa, skriva och räkna. Det förhindrar också deltagande i fritidsaktiviteter och gör livet svårt i det dagliga livet. Något så enkelt som att korsa en väg säkert blir ett stort problem om du inte kan se vart du ska.

Det är oerhört viktigt att alla barn som behöver glasögon också får det. Men detta är naturligtvis inte alltid fallet. Olika familjer har olika ekonomiska förhållanden, och som vi har hört i tidigare tal är glasögon en dyr investering. Landstingen ansvarar för närvarande för att hjälpa till med stödpunkter. Trots detta ser det väldigt olika ut i olika landsting, och det finns skillnader mellan landstingen när det gäller vilka barn som är berättigade till stöd och i vilken utsträckning de får stöd.

Därför anser vi att det fortfarande finns skäl att utjämna skillnaderna mellan landstingen och därmed förbättra likvärdigheten för synskadade barn. Detta är också i linje med de vallöften som vi gjorde före parlamentsvalet, som vi beslutade att lägga till ett särskilt yttrande till. Förra året kom ungefär asylsökande till Sverige. Detta är ungefär dubbelt så mycket som ett år tidigare.

Vi har föreslagit ett antal åtgärder för att vårt samhälle ska kunna ta hand om människor som har kommit till Sverige. Men vi anser att det utöver detta måste diskuteras vilka socialförsäkringstjänster som ska gynna människor som bara stannar här tillfälligt. Det är inte en självklar utgångspunkt att personer som inte bor permanent i Sverige och inte har arbetat här ska ha samma tillgång till socialförsäkringstjänster som de som har svenskt medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd eller har arbetat tillsammans för att komma in i det svenska välfärdssystemet.

Den här gången bestämde vi oss för att inte reservera oss, men vi anser att det finns skäl att noga följa utvecklingen av denna fråga och lämna rätten att återgå till en bredare diskussion om vad som bör ingå i det svenska samhällskontraktet och vad som inte bör. Applåder Lindholm MP ANF. Politiker borde prata mycket oftare om helheten. Politiker borde säga mycket oftare att olika politikområden är sammankopplade och påverkar varandra, att reformer på området kan få konsekvenser inom helt olika samhällsområden.

Politiker borde oftare argumentera utifrån vad de vill med samhället än med fakta från det specifika dräneringsröret där ämnet finns. Ur denna synvinkel trodde jag att jag skulle argumentera idag. Vi föreslår inte lönesänkningar i en tid då tillväxten är mer beroende än någonsin av starka slutanvändare. Detta skulle vara kontraproduktivt ur den officiella Politikens synvinkel.

Den feministiska regeringen vet att det bara är genom ökat välstånd som vi skapar stabila samhällen. Vi prioriterar inte heller skattesänkningar i en tid då den offentliga sektorn, förutom medvetna konsumenter, är den enda säkra, stabila och starka interna kunden som kan ställa krav på leverantörer så att de ligger i framkant i utvecklingen. Den röda feministiska regeringen satsar på framtiden.

Vi gör det i många olika former: mer forskning, ökat bostadsbyggande och utveckling av all infrastruktur som behövs för ett modernt, fungerande samhälle. Vi investerar i små och medelstora företag, men mestadels investerar vi i ungdomar. Vi vet att utan ständigt nya välutbildade generationer kommer vårt samhällsbyggande inte att kunna fortsätta att utvecklas.

Vi läser mer och mer i Sverige, inte bara fiktion, utan också om att skaffa kunskap. Det förväntas att fler och fler människor i varje ny ung generation kommer att kunna hantera fler och fler år av krävande utbildning. Idag är det mesta av det pedagogiska materialet som våra studenter och studenter måste köpa online, och fler och fler studerar på distans.

Det ställer krav.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om regionernas skyldighet att lämna bidrag för kostnader för glasögon eller kontaktlinser till vissa barn och unga.

Sedan börjar skolan med en suddig bild av bokstäverna i boken och en vag översikt över vad läraren ritar och skriver på tavlan är inte en bra start. Vi har hört många människor påpeka. Vi har varit medvetna om detta länge, så vi har tur att ha en så väl utformad medicinsk vård. Synfel upptäcks ofta tidigt och därför bidrar landstingen redan nu till glasögon för barn mellan noll och sju år.

Det var inte förut. Mitt eget visuella fel upptäcktes först vid 19 års ålder. När barn växer upp kan synfel förändras ganska snabbt, vilket också har påpekats. Således kan glasögonen behöva bytas ut först efter några år eller oftare för att ge tillräckligt stöd.Att glasögon är en dyr historia visar alla debattörer, och det vet jag av egen erfarenhet.

Vi vet också att klyftorna i samhället växer. Så detta var innan alliansregeringens tillträde, så Socialdemokraterna kan inte heller slå ett slag mot bröstet och säga att de har lyckats på detta område, vare sig tidigare eller nu. Men under Alliansregeringen växte takten i klyftorna i samhället. Fler och fler människor får, och tyvärr blir det fortfarande svårare att hantera de mest nödvändiga.

Därför finns det en risk att stora investeringar som glasögon inte blir av med, och att många ungdomar från familjer med få resurser kommer att ha svårt att följa skolarbetet.

Det är inte lätt att se hur oppositionspartier kan göra anspråk på att få sysselsättning högst upp på den politiska agendan när de har invändningar till stöd för kanske det mest grundläggande verktyget för framtidens arbetskraft: Visionen som gör det möjligt att följa utbildning är bristen på en helhetssyn. Tyvärr har de flesta landsting inte stött glasögon för barn på sju år, vilket innebär att villkoren för skolbarn varierar i olika delar av landet.

Så vi kan inte ha det. Därför bör regeringen och riksdagen ta initiativet. Kraven på ytterligare utredningar och, som anges i förslaget, en eventuell utredning av förstatligandet av vården innebär bara en lång bänk. Det är uppenbart att förslag och lösningar kan vara bättre om vi undersöker mer och väntar. Men det skulle förmodligen innebära att många generationer skolbarn kommer att få sämre förutsättningar för skolarbetet i framtiden och kommer att få sämre resultat än om vi gör det som regeringen föreslår idag.

Oppositionspartiernas förhoppning om att landstingen ska lösa detta utan statens medverkan tror jag är mest av allt en ursäkt för att hitta ett motiv att motsätta sig regeringens förslag. Det kan knappast vara så illa att allianspartierna har gått outtalade och indirekt motsätter sig möjligheterna för dem från samhällets lägre skikt att komma till toppen, kanske här i riksdagen.

Om du vill vara ond, kan motstånd mot statligt stöd, även om det inte är den bästa formen, för glasögon för de som är äldre, tolkas som ovillighet att ge möjlighet att resa till vårt land. Naturligtvis tror jag inte att det finns en sådan medveten tanke från oppositionspartier, för jag vet att de flesta som är politiskt involverade, oavsett vilken sida de tillhör, vill att alla ska ha möjlighet att nå sin fulla potential.

Det är så vi skapar förbättrade jobb och ett bra samhälle. En genomtänkt politik för fler i arbete kräver att alla politikområden är involverade. Det är därför det är så viktigt att staten uttrycker ett tydligt initiativ för alla barns och ungdomars rätt till en bra start i livet med god synskärpa. Herr President! Jag godkänner utskottets förslag och återkallandet av reservationen.

R xjgsj xj v Anf. Jag tänkte prata lite om reformpolitik, för det är precis vad det handlar om. Från fördelningen av sek-miljoner per år, så att barn och ungdomar i åldern år började få ett bidrag till poäng på samma sätt som de från noll till sju år får genom Landstinget. Detta är en allmän välfärdsreform. Vissa i det här rummet tycker att det är bättre att barn som bor i ekonomiskt utsatta familjer istället ska knacka på dörren till socialtjänsten, lite med en mössa i handen.

En av sex svenska barnfamiljer lever på en ekonomisk nivå som ligger under EU: s fattigdomsgräns. Utan barnbidrag och underhållsstöd skulle en av fyra familjer vara fattiga. Jag ber dig att tänka på det. Det finns stora skillnader mellan landsting som bidrar med denna typ av poäng. Du kanske borde ha tagit över de åtta åren när du styrde landet och såg att skillnaderna mellan landstingen hade ökat.

Detta blir orättvist. Mot bakgrund av att alla landsting redan bidrar till barn från noll till sju år föreslår vi detta. Vi anser att detta är en bra reform. Vi utgår från att bidraget till barn i åldrarna noll till sju år kommer att fortsätta att tillhandahållas av Landstinget. Arbetsgruppen innebär att även familjer som söker asyl, ensamkommande flyktingbarn och flyktingbarn som lämnats i Sverige utan nödvändiga tillstånd kan delta i denna reform.

Vi tillämpar Barnkonventionen. Vissa borde ha, vissa borde inte ha. Jag vill påpeka detta. Med denna reform blir det färre lotterier för barn och familjer och mer jämlikhet i hela Sverige. Social - och hälsovårdsnämnden får i uppdrag att följa reformen. Vi tycker att det här är bra. Vi anser att alla reformer som inleds bör respekteras och utvärderas. Tyvärr, om du tittar på vilka av de tidigare regeringsreformerna som har utvärderats, ser du inte många människor du kan trunkera.

Politikerna till höger tror jag har låtit den gemensamma familjesolidaritetspolitiken upplösas. Vi har inte sett den här typen av reformer så mycket på åtta år, som en regel för det borgerliga partiet. Klyftan mellan de rikaste och fattigaste hushållen har ökat dramatiskt. Då pratar vi inte bara om de senaste åtta åren utan också om de senaste tjugo åren.

Om du tittar på Sveriges statistik över disponibel inkomst, det vill säga inkomst efter skatt, ser du att den rikaste tiondelen av befolkningen har kunnat se sin inkomst öka med 63 procent sedan dess, även om de fattigaste 10 procentens inkomst har ökat med 1,7 procent. Då kan du förstå skillnaden och vem som behöver reformer. Det är inte den rikaste.

De ökade klyftorna i samhället har drabbat barn i Sverige extremt hårt. Vi kan se detta på många områden. Precis som Miljöpartiet SA är politiken sammankopplad. Detta är inte en megare-form. Ändå håller han sig till några borgerliga politikers ögon. Jag vill än en gång påminna om att 18 procent av alla svenskar under 19 år har levt i relativ fattigdom under Värmlands landstings år.

Landstinget åläggs därför en rent administrativ roll som inte utgår från deras primära uppdrag och föreslår att regeringen utser befogenheter att hantera bevilja. Landstinget i Gevleborgs län håller med om att Förslaget kräver en förvaltningsorganisation som är större än sjukvården i området idag. Bearbetning bör vara möjlig tack vare olika sociala organ. Ökade kostnader. Uppsala läns landsting överväger också behovet av att öka de administrativa resurserna i landstinget.

Västernorrlands läns landsting vill betona ökad administrativ styrning. Landstinget bidrar idag till att barn i åldern 0-7 år får poäng. Bidraget kan förlängas efter en bedömning av ögonläkare. För att få bidrag, recept eller receptdokument från ögonläkare, ortopedister eller optiker. Varje recept kräver insatser från en utsedd vårdgivare och en administratör i verksamheten.

Ögonhälsoförbundet vill påpeka att införandet av bidrag kan leda till en ökad administrativ börda och kostnad för handläggning av ärenden. Ögonläkare, ortopeder och optiker bör få stöd i hanteringen av bidragsfall så att de inte uppfattas och att tiden för patientvård och vård inte minskar. Stockholms Läns Landsting angående behovet av att tydliggöra hur bidraget ska fördelas mellan de olika landstingen och hur fördelningen av det administrativa kostnadsstödet beräknas.

SKL och Landstinget Dalarna betonar att andra kostnader kan uppstå under det första året för andra delar av landstingen, och att det under det första året kan bli stora kostnader under själva införandet av reformen, vilket inte alls nämns. Flera remissinstanser vill också betona vikten av att kompensera stadsdelsnämnder i enlighet med principen om kommunal finansiering.

Västernorrlands läns landsting anser att en enhetlig definition av begreppet hjälpmedel i hälso-och sjukvårdslagen anses vara viktig att uppnå. Så länge det inte finns tillräckligt med enhetlig definition är gränsen mellan hjälpmedel, vanliga produkter och vardagsteknik svår att tolka. Därför bör resultatet av regeringens utnämning till social-och Hälsovårdsrådet på biståndsområdet förväntas innan detta förslag löses.

Uppgiften omfattar bland annat. Hallands läns landsting anser att slutsatser bör dras av de pågående insatserna på biståndsområdet innan enskilda beslut fattas, vilket innebär långtgående detaljreglering i ramlagstiftningen. Alternativa lösningar, såsom dyrt skydd eller lösningar som används i tandvård, bör också övervägas. Synskadades Riksförbund SRF vill lyfta fram vikten av att landstingen, som i dag ger fler bidrag än den föreslagna nivån, inte sänker sin nivå.

SRF bekräftar att social - och Hälsovårdsrådet genomgår och utvärderar reformen. Juridiska nämnden, som inte kan godkänna att glasögonbestämmelsen för barn i en viss åldersgrupp är utformad som en bidragsregel med den föreslagna placeringen i hälsolagen, anges bland annat. Bestämmelserna i lagen om hälso-och sjukvård på vol. Hälsolagen är å andra sidan inte avsedd att ge individer några personliga rättigheter, vilket bland annat.

Så frågan är hur det föreslagna tillägget av XX 3 B, med regeln om bidrag för vissa barn att köpa glasögon, passar in i reglerna. Frågorna om bidrag till individer regleras inte i lagen och kommunicerar systematiskt inte med lagens struktur och fokus. Förslaget att lämna till domstolsrådet kan uppfattas som en förklaring eller eventuellt en skärpning av landstingets skyldigheter inom biståndsområdet och endast när det gäller poäng för en viss åldersgrupp.

Om denna bestämmelse är utformad på detta sätt kan den lättare införlivas i lagen.Men om en sådan regel är lämplig kan den ifrågasättas, till exempel i en särskild förordning kan det finnas tvivel om vad som ska gälla för glasögon för andra åldersgrupper. En mycket exakt regel för en speciell situation är också svår att kombinera med en stock idea. I den mån tvingande bestämmelser om individuella bidrag bör införas bör därför, enligt advokatens råd, reglering göras i en annan form.

När det gäller den tekniska utformningen av den föreslagna bidragsbestämmelsen i kapitel 3 B anser advokatsamfundet att den verkar vara oberoende med avseende på andra detaljer i avsnitt T. lagstiftningsarbete. Som ett resultat av att Lagrådet tillkännagav förslaget och dess placering i hälsolagen gör regeringen följande bedömning. Propositionen innebär en skyldighet för landstinget att bidra till kostnaden för glasögon eller kontaktlinser för barn och ungdomar mellan 8 och 19 år.

Åtagandet är begränsat till att bidra till en viss typ av Vård och en specifik målgrupp, dvs. bidraget innebär inte några begränsningar av landstingets mer allmänna skyldighet att erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. Bestämmelsen i hälsolagen, Kapitel 3 B, definierar inte tydligt rätten att få en viss typ av hjälpmedel baserat på en viss typ av funktionshinder eller att det ska ges till vissa mottagare.

Regeringen anser att propositionen inte stör hälsolagens eller skyldighetslagstiftningens karaktär. Således kan Landstinget besluta om sina AIDS-regler. Regeringen håller dock med om att lagförslaget bör placeras på den ursprungliga platsen än i hälsolagen, på grund av lagen. Därför föreslår regeringen nu en ny lag om bidrag till glasögon för vissa barn och ungdomar.

Lagens innehåll är detsamma, men vissa lagstiftningsjusteringar måste göras till följd av att skyldigheten placeras på en annan plats än hälsolagen. Lagen ska ange att landstinget ska ge bidrag för kostnaden för glasögon eller kontaktlinser till barn och ungdomar som är mellan 8 och 19 år och som omfattas av landstingets skyldighet att erbjuda hjälpmedel enligt 3 b i hälso-och sjukvårdslagen.

Dessutom bör det stå klart att samma skyldighet gäller för dem som erbjuds vård med stöd av asylsökandes hälsolag M. Den nya lagen säger att regeringen kan utfärda regler om bidragets storlek och andra villkor för bidraget. Det framgår av nämnda promemoria att avsikten var att ha bestämmelser om återbetalningsskyldighet i föreskrifterna och att landstinget skulle besluta att helt eller delvis kräva ett bidrag från den som är ansvarig för återbetalningen.

För att tydliggöra regleringen av landstingets befogenheter bör ordalydelsen i bemyndigandet i lagen justeras så att det uttryckligen anges att regeringens bemyndigande att utfärda föreskrifter även gäller återbetalningsskyldigheten. Se Kapitel 8. Regeringen avser att utfärda föreskrifter om återbetalning av lagstadgade skyldigheter. Slutligen bör den nya lagen innehålla bestämmelser om överklagande, se överklagande.

När det gäller Västernorrlands läns landstings riktning att reglera bidraget inom ramen för Skolhälsovården anser regeringen inte att det är lämpligt, eftersom den kommer att föreslå nya och andra krav för Skolhälsovården. Regeringen anser att förordningen i lagen om socialtjänst inte är lämplig.

Om kostnaden för glasögonen eller kontaktlinserna är lägre än kr per person ska bidraget uppgå till den faktiska kostnaden.

Socialtjänstlagens behovsprövning kan innebära att syftet med detta lagstiftningsärende inte kan uppnås, särskilt för familjer som är nära att bli övervägda för ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Regeringen anser att landstinget, som i dag redan hanterar punktinlåning för alla barn i åldern 0-7 år, bör vara det lämpligaste organet för att hantera insättningen även för äldre barn.

Dessutom bidrar vissa landsting redan till äldre barn och ungdomar. Även om andra myndigheter, som Försäkringskassan, har en stor vana att hantera bidrag, skulle det bland annat kräva. Socialstyrelsen har också, som nämnts av vissa remissinstanser, fått i uppdrag att behandla frågan om bistånd.