Därefter planterades hjorten i olika staket i vissa delar av landet. Staketet gjorde att kronhjorten kunde sprida sig snabbare och lättare eftersom olika människor lyckades fly från häcken, vilket sedan dess har bidragit till spridningen i Sverige. Hjorten är ett stort hjortspel och har en längd på CM från näsan till svansroten. Hela 15 centimeter är längden på kronans svans.
De har en höjd på upp till CM, och den normala levande vikten som rådjur har är ungefär kg i skandinaviska länder, men de kan bli tyngre och väga KG. Renar älskar olika typer av områden att anpassa sig till, såsom lövskog, barrskog, blandskog, buskskog, ängar, mossor och hyggen. Hjorten är också glad att hitta vatten. Hjortar har en slags daglig rutin och söker skydd under dagen på skogsterrasser som täta gran-och tallskogar.
Gran-och tallskogar ger inte bara skydd för att inte synas utan också skydd mot vind, regn, störningar och låga temperaturer. Det kommer också att finnas ett lägre snödjup bland sälarna. Som sagt, det är inte bara tät terräng som rådjur gillar. De använder till exempel lövskogar i större skogsområden och letar gärna efter höjder.
När de är förankrade i höjder är de vanligtvis i glesa skogsområden, och detta beror på miljökontroll och faror. Energiskogar är också ett område som fungerar bra dagligen. På natten, när de är mest aktiva, letar hjortar efter öppna fält och hygien.
Där har hjorten skydd av mörkret och kan söka efter sin mat. Hjortmat består av blandade saker. De gillar att gå ut på fälten och landa med synlighet när de äter gräs av olika slag. Buskar, träd, skott, kvistar, knoppar, bär, lingonberries och ljung uppnår användningen av rådjur som mat. På vintern är buskar mycket populära för rådjur, eftersom djup snö vanligtvis sätter upp det för dem.
Sinnena som hör och luktar sinne på rådjur är mycket bra och kan vrida öronen i olika riktningar för att snabbt höra var ljudet kommer ifrån. Björn, varg och även Lo, som accepterar rådjur. Björn och vargen tar sjuka människor eller kalvar. Detta beror på att rådjur är ett skuggigt djur och de är mycket svåra att fånga. Lynx tar kalvarna, om det händer nu att de ska försöka fånga hjorten.
Brownstone börjar i mitten och slutar i mitten av September. Under brunstenen försöker hjorten ha så många bakben som möjligt, så att ingen annan hjort kommer och tar sina åsnor ifrån honom. Barnet, vars kalv är rödaktig, med vita fläckar ordnade i längsgående rader, vilket kan uppfattas som resterna av en fläckig kostym som en gång ägdes av hjortens förfäder.
I en vinterdräkt blir de rödbruna delarna gråaktiga, så hela djuret har ett gråare utseende på vintern. De övre hundarna finns hos både hanar och bak. Svansen är tydligt tränad, men kort, vilket motsvarar ungefär hälften av öratets längd. Hornen är rikt grenade och tjocka från basen till spetsarna, liksom mer eller mindre nodulära pärlor. Storlek [Redigera wikit text] rådjur är en av de största rådjur.
I genomsnitt är den något tyngre men kortare än den asiatiska samahjorten[6] och något mindre än den amerikanska wapitin; den senare anses ibland vara en underart för rådjur. Distribution och systematik [redigera wikit text] en man på väg i Belgien. Hjortens utbredning sträcker sig från Europa och Nordafrika till västra Centralasien. Wapiti-hjorten, som förekommer i Östasien och västra Nordamerika, klassificeras ofta idag som sin egen art, men ansågs tidigare vara en underart för rådjur.
I Östeuropa är hjortens utbredning i stort sett konsekvent, men i Västeuropa finns det flera olika populationer. Trobiska vägar och större samhällen förhindrar genetiskt utbyte mellan olika populationer så att de blir mindre friska. Hjorten kom till Sverige för ca 10 år sedan. Den exakta fördelningen är dock oklar. Till exempel nämns inte hjorten i den västra Gotiska lagen, vilket indikerar att den inte existerade vid den tidpunkt då lagen var i kraft.
Detta minskade dock under talet. Det var mycket rådjur i talet i Vstergetland, och där försvann de sista på Callandzo, i talet runt hjorten, varav några stannade kvar i rummet.