Familjebaserad behandling anorexia

Dessa utdrag betonar att den skuld som föräldrarna upplevde var komplex och mångfacetterad och inte lätt lämpar sig för enkel anti-försumlig retorik. Som om jag verkligen klandrar mig själv för att hon kommer tillbaka till jul. Jag gör som damen säger åt mig att göra. Utdrag 9 Margaret: [... Det var grisdagen. Åh Gud, jag var, jag har aldrig varit så övergiven i mitt liv som mamma.

Jag kände mig olycklig. JACK: Tja, Nej i vårt fall var vi i domstol. Jack uttryckte också oro över hur detta icke-slående tillvägagångssätt, när de försenas, också blir en mor att skylla på. Kommer hon ständigt att leva med att vara lite deprimerad eller inte? Utdrag 11 Emily: jag har verkligen svårigheter och släpper sedan igen, för det var då, ja, jag måste vara ansvarig för att vara chef mot denna sjukdom.

Vi måste släppa det. Var ska vi rulla över nu? Utdrag 12 Susan: en av dem [behandlingsteamet] sa att de i princip inte har tillräckligt med alternativ, jag menar, vi hade typ - de kom verkligen med många alternativ, men vi skrapade av botten av bagageutrymmet. Margaret: jag tror att det var en kombination av UM, rädsla, Vad mer om inte detta? Så snart barnen anpassar saker, äger de det.

Utdrag från 13 Kiera: [... Vi fick se hur hon träffade en psykolog [efter behandlingen], bara för att hantera stressen i saker. Lite naivt med alla saker vi vet nu placerades de utanför denna diskurs, på en plats med osäkerhet om nästa steg och hur man står upp för ditt barn inför pågående symtom på ED och psykisk stress. Detta var särskilt oroande för föräldrar vars barn inte hade gått upp i vikt, med samtidig ökad systemisk interpersonell konflikt och ökad ångest.

Även om det finns bevis för att tidig viktökning är en prediktor för förbättrade psykologiska resultat [53], är AN vanligtvis förknippad med ett antal andra psykiska problem [54, 55]. Dock, eftersom behandlingen innebär en betoning på att ändra föräldraskap praxis, det är fortfarande en öppen fråga om vilken roll föräldraskap stilar och familjedynamik spela för att utveckla eller upprätthålla en, notera också att en färsk studie visade att föräldraskap orienterad behandling var effektivare än FBT [15].

Detta inkluderade: en medfödd, organisk sjukdomsmodell; genetik och en miljömodell; en sociokulturell modell; en känslomässig hanteringsmodell; en kontrollerande modermodell; en sammanflöde av faktormodeller; och en modell av självförtroende och kontroll. I samband med att ha ett barn med betydande hälsoproblem är skuldkänslor och ansvar oundvikliga inom de rådande dominerande föräldradiskurserna.

Michael White [50] hävdade att den dualistiska synen på att skapa en terapiuppgift är både kontradiktorisk och riskabel, vilket leder till en känsla av utmattning när det inte händer.

Familjebaserad behandling har bäst stöd i forskningen för att åstadkomma tidig viktuppgång för ungdomar med anorexia nervosa.

Detta riskerar att känna sig hopplös och hjälplös när behandlingen inte leder till eliminering. Vad som var tydligt i föräldrarnas berättelser var deras engagemang för sina barn och några av de sätt de försökte bevara sin identitet som föräldrar, i ett terapeutiskt sammanhang där de hade begränsad möjlighet att återuppleva livslängd och identitetsunderhåll för sig själva och deras barn.

Dessutom är praxis att externalisera sjukdomen begränsad i dess effektivitet när det gäller att minska skuld och ansvar gentemot föräldrar, särskilt i sammanhang där barnet inte utvecklas till återhämtning. Den centrala metaforen för sjukdomar i externisering är också i fara, förutom tonåringen, som inte kan konceptualisera sin erfarenhet när det gäller denna diskurs [52].

Han konstruerar också terapiuppgiften inom ramen för en tävling, vilket leder till en känsla av utmattning om återhämtning inte sker [50]. Denna studie belyser behovet av ytterligare forskning om utvecklingen av mer omfattande behandlingar för en. Forskningstäckning denna studie var intresserad av att undersöka erfarenheterna från en grupp föräldrar som var oroliga för att förbättra förstahandsbehandling för ungdomar, inklusive de som för närvarande upplevde eller hade slutat denna terapi.

Barnen till dessa föräldrar fortsatte att uppleva psykiska störningar under och efter behandlingen; med vissa fortsätter att uppleva symtom på ED. Den största risken för detta tillvägagångssätt, särskilt när det används som en förstahandsbehandling för alla ungdomar som upplever, är potentialen för otillräcklig hänsyn till ungdomars och deras familjs psykiska stress, särskilt i de tidiga behandlingsstadierna.

Den Ena Behandlingen var individuell Familjeapi under 8 Timmar Varje dag I 1 Vecka, den Andra var multifamiljeterapi, ocks XX under 1 Vecka. Utgångspunkten för Studien var att erbjuda gehaidling illjer från ett stort geografiskt område, där det inte fanns något större utbud av specializerad ätstörningsvård. Behandlingen Utv Xntrdes Efter 30 M Xntnader.Det fanns ingen skillnad i resultaten när de två behandlingsformerna jämfördes.

Först och främst konstaterades att prognosen inte påverkades av den behandling som erbjöds efter den första intensiva veckan; vissa familjer hade ingen behandling alls. Så den första intensiva veckan var det ingripande som betydde mest. Dessa studier av olika former av intensivvård börjar lyfta fram vikten av kompetent och familjebaserad behandling för att uppnå tidig viktökning, vilket förutsäger långsiktig återhämtning.

Familjebaserad fin intensivvård är en behandlingsform för vilken det för närvarande finns en stark och växande bevisbas [8].

Intensiv familjebehandling innebär att det är föräldrarna som tar ansvar för maten. Patienten är ofta hemma, inte i skolan alls och äter alla måltider med sina föräldrar. Föräldrar kan sedan använda den tillfälliga föräldrapenningen för ett allvarligt sjukt barn som inte har fyllt 18 år.

This skills-based manual clearly explains the treatment, providing invaluable information to help parents through each component.

Långvariga sjukdomar och hög viktminskning förvärrar prognosen för anorexia nervosa [9]. Utformningen av vårdkedjan och tillgången på vård kommer att göra stor skillnad för prognosen. När föräldrar eller skolhälsovård misstänker en ätstörning är det viktigt att ha tid snabbt för en första bedömning på rätt vårdnivå. Bedömning B, till exempel, primärvården leder inte till behandlingsstart, utan ger snarare en fördröjning och en risk för ytterligare viktminskning.

Inom barnpsykiatrin kan den första bedömningen göras i allmän barnpsykiatri eller i en specialiserad ätstörningsenhet, beroende på den lokala organisationen. Under de senaste åren har barnpsykiatrin blivit mycket bättre och erbjuder en snabb tid för utvärdering. Vad kan hacka är möjligheten att erbjuda behandlingsstart och intensiv behandling.

Omedelbart efter den första bedömningen bör frekventa tider föreslås, kanske 1-2 gånger i veckan. Då får du en nära somatisk konsekvens, men framför allt börjar intensiv familjebehandling omedelbart. Intensiv initiering börjar i de flesta delar av Sverige, där det finns regionala ätstörningsenheter, och initial behandling i allmänhet och ungdomspsykiatri hanteras. Det är viktigt att behandlingen är administrativt effektiv och utan dröjsmål, vilket förlänger sjukdomsförloppet och ökar viktminskningen.

Det här är inte en fråga om resurser, utan snarare en fråga om prioritet - i allmänhet kommer resursanvändningen att bli bättre om patienten inte kan försämras. För att uppnå bästa behandlingsresultat är det viktigt att alla psykiatriska insatser för barn och ungdomar kan erbjuda intensiv behandling som kan påbörjas direkt i samband med bedömningen. Den snabba initieringen av intensiv behandling är en förutsättning för att kunna utrusta en familj för att hantera en allvarlig sjukdom.

Då är det också viktigt att terapeuter är bekanta med sjukdomen du får om du arbetar kontinuerligt med denna patientgrupp. I allmänhet barnpsykiatri, förmågan att snabbt erbjuda återbesök är 1-2 gånger i veckan för erfarna terapeuter begränsad. Det finns visst stöd i studien att initial bedömning och behandling vid en specialiserad enhet är den mest effektiva [10].

När allmän barnpsykiatri är den första bedömningsnivån bör resurser omfördelas så att patienter med somatisk påverkan omedelbart hänvisas till en specialiserad enhet och behandling initieras där. Fakta 1 rapportera viktiga tecken på en allvarlig somatisk effekt av hunger [3, 11].